Ingen bra dag. Alls. Vi ställde upp fem & halvan, men av någon anledning är fem och en halv meter alldeles för långt för Siren - vilket gjorde att vi kom konstigt in på oxern och jag blev feg. Så sket i det och övade på öppna istället. Anna ramlade av två gånger och så gick B ner på knä en gång. Orkar inte skriva så mycket om det, det handlade om oflyt helt enkelt. Otursdag. Både häst och ryttare mår bra, lite omtumlade bara såklart.

 

Och för mig gick det då inte heller bra. Det var inget särskilt som hände, var bara less och irriterad. Satte nämligen lite högre krav på Siren då jag tycker att vi stått och trampat på samma ställe nu ett tag. För det första så var han helt tom i yttertygeln. Och jag ville ha lite stöd där för att få lite mer koll på yttersidan, men det gick inte. Galoppen var som vanligt. Ingenting hände. Öppnan var omöjlig i trav.

 

När jag la upp videon jag la upp här på ridtravarforumet på FB fick jag 23724647 kommentarer om att han behöver galoppera snabbare för att bakbenen ska hänga med. Men det fungerar inte så med S. Jag VILL INTE att han ska flyga iväg i fart, för då lägger han sig på bogarna, spänner underhalsen och blir obalanserad istället. Jag vill att när jag lägger om benen, ska aktiviteten öka och han ska arbeta genom kroppen med kraft - UTAN att flyga iväg fram. Det är jättesvårt att förklara men jag vet precis hur jag vill ha det.

 

I traven behöver han komma betydligt mer på bakbenen för att kunna bli lättare i fram. Det känns som att han släpar benen och det finns inte mycket aktivitet. Jag gjorde allt jag kunde idag för att aktivera bakkärran men han har jättesvårt för att trampa på och bli aktiv utan att det ska omvandlas till skjutkraft. Det är väl från travet, det där med att trycka ifrån med bakbenen så att man kommer fram 7483283474 meter.

 

I slutet satt jag av och jobbade från marken istället. Hade ett lätt stöd i tyglarna och riktade energin och spöet mot bakbenen för att jag ville att han skulle vara aktiv och flytta tungdpunkten mer bak. Men då hamnade hela hästen i tyglarna. Det handlar nog om att han inte riktigt förstår, eftersom att det här är rätt nytt. Sedan blir han lätt lite stressad när han inte förstår och då går ingenting. Mitt självförtroende sjönk iallafall till botten och jag gick nästan med gråten i halsen för att jag kände mig så värdelös. Det känns som att jag förstör honom när jag rider och han inte sätter sig på röven som de där fina dressyrhästarna gör.

 

Men jag antar att jag har löjligt höga krav på mig själv och Siren. Det är bara det att jag tycker att galoppen borde vara mycket bättre än vad den är vid det här laget. Och vi borde kunna göra en helt vanlig öppna i trav. För i skritt är det ju inga problem. Skänkelvikning i trav är inga problem. Men öppnan sätter käppar i hjulet. För det hänger ju ihop, kan han inte göra öppnor i trav - hur ska han kunna sätta under sig i galoppen?

 

Så nu ska jag släppa alla krav resten av veckan. Vi ska rida ut i mörkret och bara vara. Mysa, skita i hur det ser ut. Sedan nästa vecka blir det markjobb med öppnor så det räcker och blir över, kanske något ridpass med bommar. På fredagen nästa vecka ska han vaccineras så då blir det lugnt i tre dagar efter. Fredagen vilar han helt om jag inte rider ut innan. Isåfall vilar han helt dagen efter, och på söndagen går vi ut i skogen och tränar hjärnan.

 

Blä. Det här blev ett jättelångt och helt osammanhängande inlägg men var bara tvungen att få ut mina tankar. Siren är iallafall bäst och jag älskar honom enormt, det är bara jag som måste lära mig att visa honom rätt.