När vi gick banan iallafall så sjönk mina förväntningar ännu lägre. Det var ju som en slinga, först hoppade man några hinder i en skog, sedan kom man ut på ett minifält där man hoppade ett hinder och sedan in i en annan skog. Hinderna var så fint utsmyckade med vägskyltar, sverigeflaggor, cykelhjul and you name it.

 

När vi gått banan lastade vi ut iallafall och gick omkring lite med dem då vi var rätt tidiga, sedan på med grejerna och börja skritta fram. Siren var lite spänd såklart men urfin. Jag var noggrann att han skulle FRAM för skänkeln. Sedan in på framhoppningen där det stod ett räcke med vanliga stöd och ett kryss med tunnor som stöd. Spänd Siren men han hoppade bägge hindrerna utan några större bekymmer.

 

När det sedan var dags då, fick stå medan en funktionär räknade ner från 5 och sedan fick jag rida iväg. Första hindret var rätt direkt och jag kände hur han backade av så jag la faktiskt till spöt på rumpan på honom en gång för att påminna honom om att vi skulle FRAM. Och då hoppar han. Och så hoppar han nästa, och nästa, och nästa. Och sedan kom vi i mål. Felfritt. Utan rivningar och utan vägringar. Chocken alltså haha.

 

Är så jäkla stolt över honom. Visst, vi travade för det mesta och han saktade ner lite innan varje hinder men han vägrade inte. När jag pratade med honom, sa "Kom igen, du klarar det hjärtat!" och stöttade honom så var det som att han la sitt liv i mina händer och hoppade - trots de hästätande sverigeflaggorna och vägmärkena. Kommer så väl ihåg när vi hoppat hindret på det lilla fältet och red in i skogen igen, där det var först en liten stig till en större stig där det var ett hinder och sedan en rätt lång raksträcka. Då hade vi klarat av ungefär halva banan och jag sa "du kan ju!!!" samtidigt som Siren fattade galopp och galopperade på i friskt tempo mot nästa hinder.

 

 Bild från Fölseryds facebook. Alltså, kan ni fatta att han hoppade det där hindret utan att vägra?! För det kan inte jag haha. Min fina häst, slutar aldrig förvåna mig <3